För två år sedan blev jag medtvingad av min vän Joel på en liten spelning på Lyran-scenen på det årets Arvikafestival. Det var en liten späd karl som sjöng och läste poesi, på skånska. Det var underbart men kokhett, solen låg på och det kändes som vi låg och fräste i en stekpanna. Efter spelningen köpte Susanna en av hans skivor (eller var det två?) och Joel var grymt nöjd med sig själv eftersom vi hade gillat spelningen. Efter festivalen åkte vi på rehab i Strömstad till Nadjas sommarstuga och tvättade av oss alla spår av festivalen och lyssnade på den skånska mannen varje kväll nerbäddade i varma och torra sängar (man uppskattar allt så mkt mer efter festival).
Efter den veckan har vi (eller i alla fall jag) tagit alla chanser att återse denne skånska man. Vi har pratat med honom, ja, nästan blivit bästisar och bundis (Delat öl och njutigt av livet i Vitabergsparken, promenerad och kramats i alla fall). Och nu är jag i Skåne och önskar att Emil Jensen kunde stå bakom varje gatuhörn och sjunga för mig i regnet.
Emil Jensen – Hela vägen ner
(låten handlar om att åka ner till Malmö, byt ut det till Lund och att jag kommer att sakna dig alla sekunder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar