Igår kollade jag och Jonas på Garden State och jag låg mest och tänkte på gamla tider istället för att titta så mycket på filmen. Jag tänkte på mig och Alina som vrålade ’Such Great Hights’ på mina gamla hemmafester, jag tänkte på våra diskussioner om soundtracket som höll på i timmar på Henry’s, men mest tänkte jag på första gången jag såg filmen. Det var på Cris dator när jag var där och hjälpte honom och packa inför en tysklandsresa eftersom det tydligen var en skam att jag inte sett den, vilket det var.
Allt kändes så fint och nytt och spännande och roligt och solen sken jämnt. Jag var nog ganska trygg i mig själv under den perioden av mitt liv, eller kanske mest trygg i mitt sällskap. För när jag hör Iron & Wine-covern så vill jag bara lägga mitt huvud på någons axel och hest nynna med, ”everything looks perfect from far away”. Tryggt.
Och kanske är det så det är också, allt ser så perfekt ut nu såhär ett par år senare, långt borta.
Så jag fortsätter ligga här i mitt studentrum i Odense, försöka sova och drömma om varma mjuka axlar att vila och nynna på.
Iron and Wine – Such Great Hights
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar