All by myself

Internet är emot mig och har börjar radera blogginlägg efter blogginlägg och på Facebook så försvinner mina filmer, en efter en. Så jag blev inspirerad till att göra detsamma på datorn så jag sitter och rensar lite (då jag lyckats spara på mig 250gig film, musik, serier och blandade bilder och fulklipp). Så ja, tänker nog ladda upp en bildserie 'Best of photoboth' på bilddagboken och så tänkte jag att ni ville ta del av detta ljuvliga klipp som jag och Annika spelade in sista dagen på kollektivveckan. Tänk er bara separationsångesten efter en vecka under samma tak med dina bästa vänner, lägg på dåligt väder och Eric Carmen på det så vet ni hur vi kände oss just i den sekunden. Voila!

En underbar låt som är underbart skrålvänlig och perfekt på sånna här regniga ensamma söndagar.

All By Myself - Eric Carmen

Du vet att du fått nog när du vill ha mer

Jag sitter i mitt rum och känner mig som värsta drogmissbrukaren. Mitt rum ser ut som ett övergivet horhus, jag har tusen saker jag måste göra och så måste jag packa ( jag åker ju bort imorgon och är borta i två veckor... två veckor ?!)

Men istället för att göra allt detdär superviktiga och typ umgås lite med min mor så sitter jag bara död framför datorn och klickar på samma spår i iTunes om och om och om och om igen. En massa små doser knark, sakta in i omloppet.

Det första steget är att inse sitt beroende.
Det andra är att be om hjälp.

Jag har insett, och jag är tillfreds med det.

Parken - Låt mig få följa dig ner

Look how they shine for you

Igår satt vi ute i Tyss trädgård, spelandes på två gitarrer och sjöng med till Yellow. Egentligen var det jätteostigt och jag gillar inte ens Coldplay så värst mycket men jag får rysningar bara jag tänker på det. Kanske är det för att världens finaste Tyss fyller stor, kanske är det den ostiga texten 'you know I love you so...', kanske var det bara promillen, kanske var det vännerna eller så är det bara hon.

(världens fulaste/fullaste brudar på nyårsafton. Puss, jag älskar dig<3)

Coldplay - Yellow

I fönstret lyser solen och du är nästan vaken

Jag vet att jag varit sjukt dålig på att uppdaterat bloggen på sistone. Men jag har mina bortförklaringar. Eller nej, det har jag inte. Jag jobbar, sover, umgås med mina vänner som inte flytt landet och läst andras bloggar och försummat min egen. Kanske är det i brist på något att skriva om, musik-torka, eller något annat värdelöst.



Hur som helst så har jag tänkt skärpa mig och göra som Susanna (som är i Berlin och lyssnar på samma musik hela dagarna och målar) och obsessa Parken tills jag spricker.

Idag är det i alla fall den här låten som får mig att vilja gå på moln och gå upp i gryningen och vänta på att löven ska bli röda och få se staden höstbrinna (ni vet när solen lyser igenom löven så det ser ut som eld, världens finaste) och låtsas som att han sjunger 'Elisa' istället för 'Lisa' så att det känns som att låten är skriven bara för mig.

Parken - Jag har varit vilsen, Lisa.
(grymt bra skiva btw. köp den!)

Oh Don Piano - Arvika nollåtta

Efter en lång väntan är den äntligen här! Arvikapeppen komprimerad till en film på fyra minuter. Hoppas den ger en rättvis bild över sinnesflippen och hur mycket vi undrade vad som hade hänt med våra huvuden.

Så här får ni, festivalpeppslåten nummero uno, "Åka_full_runt_i_en_kundvagn_låten":

Basment JaXx - Where's Your Head at

påtal om att gråta floder...

Ja, som sagt, påtal om att 'cry me a river' så måste jag ju erkänna att det är en gammal Justin-favorit som alltid för mig tillbaka till långtråkiga dagar på Sågbäck. Så fort någon klagade över något litet skitproblem så började resten av klassen köra till Justin och det var fint, mycket fint till och med. Nästan så jag saknar det. Men bara nästan.


Justin Timberlake - Cry Me a River

Det är min fest och jag gråter om jag vill

Jag ligger och lyssnar på Lesley Gore och älskar faktumet att jag trallar runt, äter glass (päronsplitt, världens bästa glass) och sjunger med för glatta livet när hon egentligen sjunger om svek och hjärtesorg.


Så jag youtubade på saken för att undersöka om det var på samma sätt även i videon, och ja, visst är det så. Lesley står lite gömt i folkmassorna och sjunger medans alla andra dansar för glatta livet. Bara 16 år står hon där och smyggestikulerar och försöker att inte skratta. (Som 17åring fick hon också sjunga om resten av festen när Johnny kommer tillbaka till henne och det är Judy's tur att gråta. Älska skadeglädje) Jag fortsatte klicka mig vidare och hittade det värsta, en gammal Lesley som 40 år senare fortfarande sjunger samma låt, fast med en 'modern' touch (och gräsliga kläder). uuuhäk.

But still, grymt bra låt.
Nu ska jag äta mer glass och dansa som det vore 1963. Cry me a river Lesley!

Lesley Gore - It's My Party

Jag vill inte vara arg, men, men, jag har pms.

Och så var det dags för den tredje filmen och låten som fick alla att vilja festa som i Skins. Vi kanske inte riktigt har blivit så out of control men med lite ansträgning så är vi snart där.

The Gossip - Standing in the Way of Control

Oh, I die, I die, I die!

Jag har aldrig riktigt tänk på texten men igår när vi satt i Cirkus och Claudia ställde sig på stolen och Stephin drog fram sin mest ironiska blick och skeptiska röst.


Så när Claudia stod där på stolen och gestikulerade och charmade alla i salongen så hörde jag för första gången vad dom egentligen sjöng. Hur hon har insett att han inte vill ha henne längre och att deras äktenskap är totalt i botten och det enda sättet för honom att få tillbaka allt han lagt ner i förhållandet är att mörda henne.

Det är underbart vackert på något sätt. Ja lyssna själva:

The Magnetic Fields - Yeah! Oh, yeah!

Att ha handen vid hjärtat och sjunga för full hals

Igår låg jag hemma och var grymt bakfull (Baba-ölen är förgiftad, yes) och hamnade på soffan framför teven efter att ha invigt Trångsunds Sushi och hamnat i sushi-koma. Och ja självklart, börjar fotbollen och jag fastnade direkt.

Det jag gillar mest med såhär stora fotbollsmatcher är nog ändå början när dom båda lagen/fans ska sjunga sitt lands nationalsång. Jag ryser varje gång.

Och för att hylla ryssarna som blev totalägda av Spanien (GO SPAIN!) så måste jag ju lägga upp en av världens finaste, pamigaste nationalsång.



Anthem of Russia - Presidential Orchestra

Clouds drift by and everything is like a dream

Jag har gjort det igen. Veckofilmer är min nya hobby och kommer vara det tills vi blir tråkiga. Vilket aldrig kommer hända.... right? RIGHT?!!???!




Låten har jag redan bloggat om så tjatet om den hittar ni här.

Zarah 19 år!

Oh well, en av mina äldsta och bästa vänner fyller år idag och det ska firas med en nostalgitripp i tonårens tecken. Bara att bre på självdistansen och fatta hur fina fem år det varit!

The early days (PLEASE NOTE: totalt makade för webcam-photoshoot, lovar!)
Den här bilden får mig att dö lite inombords, vi var så jävla hardcore och skitsnygga och allt sånt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är väl snart exakt fem år sedan och vi var väl typ nykära.

Jag lär bli mördad för denhär bilden, men det är okej. Vi är stencoola, hänger på lava innan alla emos började hänga där och vi var aspop, ända in i indiehjärtat.

Jag bara älskar minerna, spetshandskarna, Cure-citatet och faktumet att detta är fotat i en fotoautomat dom hade på lava en gång i tiden (ja, innan emosarna kom och förstörde den.)


Sen hade vi normala hårfärger, dreads och popfluff, och var sjukt söta tillsammans. Jag vet att ni dör av sötoverlode just nu, jag vet det!! :* (Notera Nemi-affishen i bakgrunden)


No comments needed. Pussigull och så vidare.
(Sepefylla-festerna i gustavsberg, ack och ve.)

Vi var omyndiga, plankade in på popaganda och dansade på indierääjvet tillsammans.
(Vi har alltid varit snyggast på dansgolvet, and you know it!)

Jag tror inte vi mognat ett skvatt dom senaste fem åren men vi är nog i alla fall liiite äldre och visare och såklart fortfarande "bästisar 4-evah"!

GRATTIS ZARAH!

The Cure - The Lovecats